Psaltaren 132:1-18 SKB

[1] En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] ______ Herre (Jahveh), kom ihåg David, allt hans lidande, [2] och hur han svor, gav sin ed till Herren (Jahveh) och sina löften till den Mäktige i Jakob. [3] ”Jag ska inte gå in i mitt [eget] tält-hus (tabernakel-boning – hebr. óhel bajit) [anknyter till mötestältet (hebr. óhel móed), se 2 Mos 33:7 och vers 5], inte vila på min bädd, [4] inte heller ska jag ge mina ögon någon sömn, eller sluta mina ögonlock, [5] förrän jag finner en plats till Herren (Jahveh), en viloplats för den Mäktige i Jakob.” [6] Se, vi har hört om att det skulle vara i Efratah [området runt Betlehem, Davids hemtrakt], vi fann det på Jaars fält. [Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se 1 Sam 6:21-7:2.] [7] Låt oss gå till hans boning (tabernakel – hebr. mishkan), låt oss tillbe vid hans fotpall. [8] Stå upp (res dig), Herre (Jahveh), till din viloplats, du och förbundsarken med din styrka. [9] Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet, och låt dina heliga jubla (höja gälla triumferande jubelrop). [10] För din tjänare Davids skull, vänd inte bort ditt ansikte från din Smorde. [11] Herren (Jahveh) har gett sin ed (svurit) till David, ett sant löfte som han inte ska ta tillbaka. Från frukten av din kropp ska jag sätta en på din tron, [12] om dina barn håller mitt förbund och mina vittnesbörd (stadgar – hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem, då ska dina söner för evigt, sitta på din tron. [13] Herren (Jahveh) har utvalt Sion [tempelberget i Jerusalem]. Hans önskan är att ha det som sin boning. [14] ”Detta är min viloplats för alltid, här vill jag bo för jag har utvalt den. [15] Jag ska rikligen välsigna hennes mat. Jag ska tillfredsställa alla behövande med bröd. [16] Jag ska klä hennes präster med frälsning och hennes gudfruktiga ska jubla (höja gälla triumferande jubelrop). [17] Där ska jag låta ett horn komma upp för David, jag har satt en lampa [som ständigt ska brinna] för min Smorde. [2 Mos 27:20-21; 1 Kung 11:36] [18] Hans fiender ska jag klä med skam, men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken).” [Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]