1 Moseboken 49:1-33 NUB

[1] Jakob kallade sedan samman alla sina söner och sa: ”Ställ er här hos mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar. [2] Kom hit och lyssna till mig, Jakobs söner, lyssna till Israel, er far! [3] Ruben, du min förstfödde, min styrka, den första frukten av min kraft. Du är den högste i ära, den störste i kraft. [4] Men du är som svallande vatten, därför ska du inte längre räknas som den förste, för du gick till din fars säng, du vanhelgade min bädd. [5] Simon och Levi är bröder, våldet är deras svärd. [6] Jag vill inte delta i deras råd, inte vara i deras sällskap. I vrede har de dödat män, och oxar har de stympat i sitt övermod. [7] Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam och deras grymhet som är så enorm. Därför ska jag skingra dem i Jakob, sprida ut dem till hela Israel. [8] Juda, dina bröder kommer att prisa dig. Du kommer att förgöra dina fiender. Din fars söner ska böja sig inför dig. [9] Juda är ett ungt lejon, som reser sig från sitt byte. Han lägger sig ned som ett lejon som slår sig till ro. Vem vågar oroa honom? [10] Spiran ska inte vika från Juda, och inte härskarstaven från hans hand, förrän den kommer som den tillhör. Alla folk ska lyda honom. [11] Han binder sin åsna vid en vinstock, ja, åsnefölet vid en utvald gren. Han tvättar sina kläder i vin och sin mantel i druvornas blod. [12] Hans ögon är mörkare än vin och hans tänder är vitare än mjölk. [13] Sebulon ska bo vid havets strand och bli en hamn för skeppen, med sina gränser utsträckta till Sidon. [14] Isaskar är en stark åsna, som vilar bland fållorna. [15] När han ser hur skön viloplatsen är och hur gott landet är, böjer han sig ner och går in under bördan av tvångsarbete. [16] Dan ska ge sitt folk rättvisa, som en av stammarna i Israel. [17] Han ska vara som en orm på vägen, en huggorm på stigen, som stinger hästen i hälen, så att dess ryttare faller av baklänges. [18] Jag väntar på räddning från dig, HERRE! [19] Ett band av rövare ska överfalla Gad, men han ska falla dem i ryggen. [20] Asher ska laga till utsökta maträtter som passar en konungs bord. [21] Naftali är som en hind, som man släppt lös och som föder välskapta kalvar. [22] Josef är ett ungt fruktträd, ett ungt fruktträd vid källan. Hans grenar når över muren. [23] Han ansätts bittert av skyttarna, av bågskyttar som går till anfall, [24] men han håller sin båge stadigt med fast arm, för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stöder honom. [25] Din fars Gud ska hjälpa dig, den Väldige ska välsigna dig med himlens välsignelser ovanifrån och med djupets välsignelser underifrån, med bröstets och livmoderns välsignelser. [26] Din fars välsignelser sträcker sig högre än de uråldriga bergen, än de eviga höjdernas härlighet. Detta ska vara välsignelserna över Josef, över hjässan på honom som är fursten bland bröderna. [27] Benjamin är en hungrig varg. Han uppslukar sitt rov på morgonen, och på kvällen delar han bytet.” [28] Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem när han gav dem var och en sin egen välsignelse. [29] Sedan befallde han dem: ”Jag ska snart samlas till mitt folk, och då ska ni begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på hettiten Efrons åker, [30] grottan på åkern i Makpela vid Mamre i Kanaan, den åker som Abraham köpte av hettiten Efron som begravningsplats. [31] Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. [32] Det är den åker och grotta som köptes från hettiterna.” [33] När Jakob hade gett dessa befallningar till sina söner, drog han upp sina fötter i sängen, drog sitt sista andedrag, dog och förenades så med sina fäder.