[1] Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves. [2] Gud säger ju: ”Jag bönhör dig i nådens tid och hjälper dig på räddningens dag.” Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag. [3] Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst. [4] Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd, [5] under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält, [6] i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek, [7] det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar, [8] i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning. [9] Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna, [10] sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt. [11] Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta. [12] Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt. [13] Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också. [14] Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt? [15] Kan Kristus och Beliar dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra? [16] Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt: ”Jag ska bo och vandra ibland dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.” [17] Därför säger Herren: ”Lämna dem och skilj er från dem. Rör inte det som är orent! Då ska jag ta emot er [18] och vara er far, och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.”
