[1] Då började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att han tagit en kushitisk kvinna till hustru. [2] De sa: ”Är det bara genom Mose som HERREN har talat? Har han inte talat genom oss också?” HERREN hörde det. [3] Mose var den mest ödmjuka människa som fanns på jorden. [4] HERREN sa genast till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut alla tre till uppenbarelsetältet!” Då gick de tre dit. [5] HERREN steg ner till dem i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam. De steg då fram [6] och han sa: ”Hör nu mina ord! Om det finns en profet bland er uppenbarar jag mig själv för honom genom syner och drömmar. [7] Men inte så med min tjänare Mose. Han har förtroende här i mitt hus [8] och med honom talar jag ansikte mot ansikte i klartext och inte i gåtor. Han får se HERRENS gestalt. Hur vågar ni då kritisera min tjänare Mose?” [9] HERRENS vrede brann mot dem och han lämnade dem. [10] När molnet flyttade sig från tältet, var Mirjam alldeles snövit av spetälska. Aron vände sig mot henne och fick se hennes spetälska. [11] Då sa Aron till Mose: ”O, min herre, straffa oss inte för den synd vi begått! Vi har handlat dåraktigt. [12] Låt henne inte bli som ett dödfött foster som kommer halvruttet ur moderlivet!” [13] ”Gud, jag ber dig, gör henne frisk igen!” ropade då Mose till HERREN. [14] Och HERREN sa till Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju ha fått bära sin skam i sju dagar. Låt henne nu hålla sig utanför lägret i sju dagar och sedan kan hon få komma tillbaka.” [15] Mirjam blev alltså utestängd från lägret i sju dagar. Folket väntade med att gå vidare tills hon kom tillbaka.
