[1] Job svarade: [2] Ja, visst är ni kloka människor! All visdom kommer att dö ut med er! [3] Men jag har förstånd, likväl som ni. Jag är inte sämre än ni. Vem vet inte redan det som ni säger? [4] Jag har blivit till åtlöje för mina vänner, jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade, jag, en rättfärdig och fläckfri man, har gjorts till åtlöje. [5] Den bekymmerslöse som föraktar den som har problem kommer själv att snava. [6] Rövare bor ostörda i sina tält, de som trotsar Gud lever i trygghet, de som har sin gud i sin hand. [7] Fråga boskapen, den kan undervisa dig. Fråga fåglarna under himlen, de kan tala om det för dig. [8] Eller tala till jorden, så undervisar den dig, eller till fiskarna i havet, så kan de berätta för dig. [9] Vem av dessa vet inte att det är HERRENS hand som gjort detta? [10] För varje varelses liv är i Guds hand, och så är också varje människas ande. [11] Prövar inte örat orden, liksom tungan prövar matens smak? [12] Visst kommer visdom med åren och förstånd av ett långt liv. [13] Hos Gud finns visdom och kraft, hos honom finns råd och förstånd. [14] Vad han bryter ner kan inte byggas upp. Den han fångar kan inte fritas. [15] Han håller vattnen tillbaka och det blir torka, släpper han dem lösa ödelägger de landet. [16] Hos honom finns styrka och förnuft. Både bedragaren och den bedragne måste böja sig för honom. [17] Han för bort rådgivare barfota och gör domare till dårar. [18] Han tar av kungarnas bojor och binder ett skynke kring deras höfter. [19] Präster leder han bort barfota. Han låter de mäktiga komma på fall. [20] Han tystar de betroddas tal och fråntar de gamla deras insikt. [21] Han öser förakt över furstar och avväpnar de starka. [22] Han avslöjar mörkrets hemligheter och för fram den djupa skuggan till ljuset. [23] Han gör nationer starka och bryter sedan ner dem. Han gör nationer stora för att sedan skingra dem. [24] Han berövar jordens ledare förståndet och låter dem irra omkring i väglös ödemark. [25] De famlar i ett mörker utan ljus, och han låter dem ragla som druckna.
