[1] Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes. [2] Han sa: [3] Må den dag då jag föddes bli utplånad, och den natt då det sades: ”Ett gossebarn är fött!” [4] Må den dagen vändas i mörker! Må Gud i höjden inte bry sig om den, och låt inget ljus lysa över den. [5] Låt mörkret och den djupa skuggan göra anspråk på den och svarta moln skugga den! [6] Må den natten fångas av dunklet, strykas bland årets dagar och aldrig mer träda in i någon månad. [7] Må den natten vara ofruktsam, och låt inget glädjerop höras i den. [8] Må den dagen förbannas av dagens besvärjare, av dem som kan mana fram Leviatan. [9] Må dess morgonstjärnor förmörkas, låt den vänta på ljuset och aldrig få se gryningens första strålar, [10] för att den inte tillslöt dörrarna till min mors livmoder, för att den inte lät ofärd döljas för min syn. [11] Varför fick jag inte dö när jag föddes, förgås när jag kom ut ur min mors liv? [12] Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig och bröst för att amma mig? [13] Då skulle jag ha legat tyst nu, sovit och varit stilla, [14] tillsammans med kungar och världens rådsherrar, som byggde åt sig hus som nu ligger i ruiner, [15] med furstar som ägde guld, och fyllde sina hus med silver. [16] Varför grävdes jag inte ner som ett dödfött foster, som barn som aldrig såg ljuset? [17] Där rasar de onda inte mer, och där får de uttröttade vila. [18] Där har fångarna funnit ro, de hör inte längre slavdrivarens rop. [19] Små och stora är lika där, och slaven blir fri från sin herre. [20] Varför ska ljus ges åt dem som är olyckliga och liv åt dem som är bittra i sitt innersta, [21] åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer, eller åt dem som söker efter den som efter en gömd skatt, [22] som gläds och jublar och fröjdar sig när de når graven? [23] Varför ges liv åt någon, vars väg är dold, instängd av Gud? [24] Jag kan inte äta för allt mitt suckande, min klagan strömmar fram som vatten. [25] Det som jag varit rädd för, har hänt mig. [26] Jag har ingen frid, ingen stillhet och ingen vila, bara bekymmer.
