Psaltaren 104:1-35 NUB

[1] Lova HERREN, min själ! HERRE, min Gud, du är hög och stor, du är klädd i majestät och prakt! [2] Han sveper sig i ljus som en klädnad, som en tältduk har han spänt upp himlen. [3] Över vattnen har han timrat sina salar. Molnen är hans vagnar, och han rider på vindens vingar. [4] Han gör vindarna till sina budbärare och eldslågorna till sina tjänare. [5] Han har lagt en fast grund för jorden, så att den aldrig kan rubbas. [6] Du bredde ut djupet som en klädnad över den, och vattnen stod över bergstopparna. [7] De flydde vid din tillrättavisning, vid ditt dunder tog de till flykten. [8] Bergen reste sig, och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem. [9] Du satte en gräns för dem, och de ska aldrig mer översvämma jorden. [10] Du lät källor springa fram i dalarna, och de vällde fram mellan bergen. [11] De ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst, [12] Vid dem bygger himlens fåglar sina bon och låter sin sång höras från trädens grenar. [13] Du sänder regn från dina salar över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor. [14] Du låter gräset växa upp åt boskapen och örter åt människan att odla. Så växer det fram mat ur jorden [15] och vin som gör människan glad, olja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka. [16] HERRENS träd blir väl vattnade, Libanons cedrar, som han planterade. [17] Där bygger fåglarna sina nästen, och hägern håller till bland cypresserna. [18] De höga bergen tillhör stengetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna. [19] Månen är gjord för att bestämma tider, och solen vet när den ska gå ner. [20] Du sänder mörkret och natten kommer, då alla skogens djur myllrar fram. [21] Då ryter de unga lejonen efter rov och begär sin mat av Gud. [22] Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig. [23] Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer. [24] HERRE, hur många är inte dina verk! I vishet har du gjort alltsammans, och jorden är full av dina skapelser. [25] Där finns det stora och vida havet, som myllrar av otaliga livsformer, av både stora och små djur. [26] Där stävar fartygen fram, och där leker Leviatan, som du format. [27] Alla väntar de på dig, att du ska ge dem deras föda i rätt tid. [28] Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand, och de äter och blir mätta. [29] Men om du vänder dig bort från dem blir de förskräckta. När du tar deras livsande ifrån dem dör de och blir åter jord. [30] Du sänder din Ande, och nytt liv skapas. Du förnyar jorden. [31] Må HERRENS ära bestå i evighet! Må HERREN glädja sig över sina verk! [32] Han ser på jorden, och den bävar, han rör vid bergen, och de ryker. [33] Jag vill sjunga till HERREN, så länge jag lever. Jag vill prisa min Gud så länge jag är till. [34] Må mina tankar behaga honom, jag vill glädjas i HERREN. [35] Låt syndarna förgås från jorden och de onda inte längre få finnas till! Lova HERREN, min själ. Halleluja!