[1] Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för? HERREN är mitt livs fästning. Vem behöver jag bäva för? [2] När onda människor kommer emot mig för att slita mig i stycken, mina motståndare och fiender, ska de själva snubbla och falla. [3] Även om en armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan. Om ett krig skulle bryta ut mot mig, är jag trygg. [4] Det enda jag ber HERREN om, det jag längtar efter, är att få bo i hans tempel i hela mitt liv, se HERRENS ljuvlighet och söka honom i hans tempel. [5] Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag, han gömmer mig i sitt tält, han för mig upp på en klippa. [6] Jag kan lyfta mitt huvud inför mina fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält, och jag vill sjunga till HERRENS ära. [7] Hör när jag ropar, HERRE, var nådig mot mig och svara mig! [8] I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!” Dig, HERRE, vill jag söka. [9] Dölj inte ditt ansikte för mig, visa inte bort din tjänare i vrede! Du, som varit min hjälp, förkasta mig inte, överge mig inte, min frälsnings Gud. [10] Även om min far och mor skulle överge mig, tar HERREN hand om mig. [11] Visa mig din väg, HERRE, led mig på en rak stig för mina förtryckares skull. [12] Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja, för falska vittnen reser sig mot mig, och de andas våld. [13] Men jag är övertygad om att jag ska få möta HERRENS godhet i de levandes land. [14] Vänta på HERREN, var stark och modig. Vänta på HERREN!
