Psaltaren 31:1-25 NUB

[1] För körledaren. En psalm av David. [2] Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam. Befria mig i din rättfärdighet. [3] Lyssna till mig, skynda dig att rädda mig. Var en klippa för mig, en fästning, en borg där jag finner frälsning. [4] Du är min klippa och min borg. Led mig, vägled mig för ditt namns skull! [5] Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig. Du är min fästning. [6] I dina händer överlämnar jag min ande, för du befriar mig, HERRE, du trofaste Gud. [7] Jag hatar dem som tillber avgudar. Jag förtröstar på HERREN. [8] Jag jublar av glädje för din nåd. Du såg mitt lidande och du såg min själs ångest. [9] Du överlämnade mig inte åt min fiende. Du ledde mig ut i frihet. [10] HERRE, var nådig mot mig, för jag är i nöd, mina ögon är matta av sorg, likaså min kropp och själ. [11] Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan, min styrka och min kropp håller på att tyna bort på grund av min skuld. [12] För alla mina fienders skull hånas jag, mina grannar förfärar sig över mig, och de som ser mig på gatan flyr från mig. [13] Jag är lika bortglömd som en död, jag har blivit som en krossad kruka. [14] Jag hör mångas skvaller, skräck finns på alla håll, de går samman mot mig för att röja mig ur vägen. [15] Men jag förtröstar på dig, HERRE! Jag säger: ”Du är min Gud.” [16] Mina tider ligger i dina händer, rädda mig ur mina fienders hand, från dem som förföljer mig. [17] Låt ditt ansikte lysa över din tjänare! Rädda mig i din nåd! [18] HERRE, låt mig inte komma på skam när jag ropar till dig. Låt i stället de gudlösa få skämmas och lägga sig stilla i dödsriket, [19] där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt talar mot de rättfärdiga. [20] Stor är din godhet som du har sparat åt dem som fruktar dig och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig. [21] Du gömmer dem hos dig, skyddade mot människors sammansvärjning, du förvarar dem i din hydda i trygghet mot elaka tungor. [22] Välsignad vare HERREN, för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad. [23] Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.” Men du hörde mina böner, när jag ropade till dig om hjälp. [24] Älska HERREN, alla hans fromma. HERREN bevarar de trogna, men dem som handlar i övermod straffar han strängt. [25] Var starka, fatta mod, alla ni som hoppas på HERREN.