Job 33:1-33 NUB

[1] Lyssna nu, Job, till vad jag har att säga, hör noga på mina ord. [2] Nu vill jag öppna min mun, orden är redan på min tunga. [3] Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta, mina läppar säger ärligt vad jag vet. [4] Guds Ande har skapat mig och den Väldiges ande har gett mig liv. [5] Svara mig, om du kan, bemöt mig, var redo! [6] Inför Gud är du och jag lika. Jag är också formad av lera. [7] Ingen rädsla för mig ska behöva skrämma dig, och jag ska inte trycka ner dig. [8] Du har sagt så att jag har hört det, ja, jag har faktiskt fått lyssna till detta: [9] ”Jag är ren och utan synd, jag är fläckfri, fri från skuld. [10] Ändå granskar han mina fel och räknar mig som sin fiende. [11] Han sätter mina fötter i stocken och bevakar alla mina vägar.” [12] Nu vill jag säga dig: på denna punkt har du inte rätt! Gud är större än människor. [13] Varför ska du anklaga honom för att han inte ger dem något svar? [14] För Gud talar både på ett sätt och två sätt, men man märker det inte: [15] i en dröm, i en syn om natten, när människor är i djup sömn, när de slumrar på sin bädd. [16] Han öppnar då människors öron, han varnar och förskräcker dem [17] för att hindra människan från ogärningar, för att hålla henne borta från högmod. [18] Han bevarar henne från graven, skonar hennes liv för svärdet. [19] Människan tuktas av plågor på sin bädd, av ständig smärta i sin kropp, [20] hon tappar matlusten vill inte ens ha den läckraste mat. [21] Hon magrar så att inget finns kvar, alla dolda ben i kroppen syns nu, [22] och hon dras allt närmare graven, hennes liv allt närmare dödens makter. [23] Men om en budbärare kommer från himlen, en medlare av tusen, och talar om för henne vad som är rätt, [24] då förbarmar sig Gud över henne och säger: ”Låt henne bli fri. Låt henne inte gå ner i graven, för jag har fått lösen för henne.” [25] Då förnyas hennes kropp och blir som ett barns, hon återfår sin ungdomskraft. [26] Hon ber till Gud, och han svarar med välvilja, låter människan träda fram inför honom och återställer hennes rättfärdighet. [27] Då går människan till andra och säger: ”Jag syndade, jag förvrängde det som var rätt, men jag fick inte vad jag förtjänade. [28] Han lät mig slippa gå ner i graven, och nu får jag fortsätta att leva i ljuset.” [29] Så gör Gud med människan, både två och tre gånger. [30] Han låter henne återvända från graven och livets ljus lysa över henne. [31] Lyssna nu, Job! Hör på mig, var tyst och låt mig få fortsätta! [32] Men om du har något att säga, så gör det nu. Tala ut, för jag är angelägen om att få ge dig rätt. [33] Men om inte, så var tyst och fortsätt att lyssna. Jag ska lära dig vishet.