Klagovisorna 3:1-66 NUB

[1] Jag är mannen som upplevt lidande under hans vredes gissel. [2] Han har drivit mig in i ett mörker där inget ljus finns. [3] Han har vänt sin hand mot mig, om och om igen, dagen lång. [4] Han har slitit sönder mitt kött och min hud och krossat benen i min kropp. [5] Han har byggt en mur omkring mig och omslutit mig med bitterhet och elände. [6] I mörker har han låtit mig bo, liksom de som är döda sedan länge. [7] Han har stängt in mig så att jag inte kan fly, tunga bojor har han satt på mig. [8] Hur jag än klagar och ropar, vänder han sig bort från min bön. [9] Med stenblock har han stängt vägen för mig och gjort mina stigar oländiga. [10] Han lurar på mig som en björn, som ett lejon i ett gömställe. [11] Han har fört mig bort från vägen, slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven. [12] Han har spänt sin båge och riktat den mot mig. [13] Pilar från hans koger har genomborrat mina njurar. [14] Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk, en visa har jag blivit för dem. [15] Han har fyllt mig med bitterhet och gett mig malört att dricka. [16] Han har krossat mina tänder med stenar och trampat ner mig i stoftet. [17] All frid har försvunnit ur mitt liv, och jag har glömt vad lycka är. [18] Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer, jag hoppas inte längre på något från HERREN.” [19] Tanken på mitt elände och min hemlöshet är som malört och gift. [20] Jag blir inte fri från minnena, jag är bedrövad. [21] Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet: [22] HERRENS nåd är det att det inte är slut med oss, hans barmhärtighet upphör aldrig. [23] Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. [24] ”HERREN är min andel,” säger jag till mig själv. Därför vill jag hoppas på honom. [25] HERREN är god mot dem som väntar på honom, mot den som söker honom. [26] Det är gott att i stillhet vänta på räddning från HERREN. [27] Det är nyttigt för en man att bära ok som ung. [28] Må han sitta ensam och i stillhet när det läggs på honom. [29] Må han trycka ansiktet mot marken, kanske finns det ännu hopp. [30] Må han vända kinden mot dem som slår honom och bli överöst med hån. [31] Herren förkastar inte för evigt. [32] Även om han ger plågor, så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd. [33] För han vill inte ge människorna plåga och sorg. [34] Att man krossar under sina fötter alla fångarna i landet, [35] att man vägrar någon hans rätt inför den Högste, [36] att man berövar en människa hennes rätt – skulle inte Herren se det? [37] Vem har kunnat tala och fått det att bli så, om inte Herren befallt det? [38] Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun? [39] Varför ska då någon levande människa klaga över sina synder? [40] Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det och återvända till HERREN. [41] Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer till Gud i himlen: [42] Vi har syndat och gjort uppror, och du har inte förlåtit. [43] Du har dolt dig i vrede och förföljt oss, dödat utan förskoning. [44] Du har höljt dig i ett moln som ingen bön kan genomtränga. [45] Du har gjort oss till sopor och avfall bland folken. [46] ”Alla våra fiender hångrinar åt oss. [47] Skräck och fallgropar möter oss, förödelse och undergång.” [48] Strömmar av tårar flödar från mina ögon, för dottern mitt folk går under. [49] De flödar ur mina ögon oupphörligen, ändlöst, [50] tills HERREN blickar ner och ser det från himlen. [51] Det gör mig ont att se hur de unga kvinnorna i min stad lider. [52] De jagade mig som en fågel, de som utan orsak var mina fiender. [53] De försökte ta mitt liv i en grop och kastade stenar på mig. [54] Vattnet strömmade över mitt huvud, jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig. [55] Men nerifrån gravens djup ropade jag ditt namn, HERRE, [56] och du hörde min vädjan: ”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!” [57] Du kom nära mig när jag ropade, och du sa: ”Var inte rädd!” [58] Herre, du har tagit dig an mig och gett lösen för mitt liv. [59] Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig. HERRE, skaffa mig rätt! [60] Du har sett deras hämndlystnad, alla sammansvärjningar mot mig. [61] Du har hört alla deras förolämpningar, HERRE, alla deras sammansvärjningar mot mig, [62] allt som mina fiender viskar och mumlar mot mig dagen lång. [63] Se hur de sjunger nidvisor om mig vare sig de sitter eller står. [64] HERRE, straffa dem så som deras gärningar förtjänar. [65] Täck deras innersta med en slöja, låt din förbannelse komma över dem. [66] Förfölj dem i vrede och utplåna dem, låt dem inte längre finnas under HERRENS himmel!