Klagovisorna 4:1-22 NUB

[1] Ack, vad det fina guldet har förlorat sin glans, så matt dess lyster har blivit! Heliga ädelstenar ligger utspridda i gathörnen. [2] Hur kan Sions ädlaste söner, värda sin vikt i guld, nu betraktas som lerkärl, som verk av en krukmakares händer? [3] Till och med schakalerna ger di och matar sina ungar, men dottern mitt folk har blivit lika grym som strutsarna i öknen. [4] Dibarnets tunga klibbar fast vid gommen av törst, barnen ber om bröd, men ingen ger dem något. [5] De som förr ätit delikatesser tynar bort på gatorna. De som vuxit upp i purpur ligger nu på sophögar. [6] Mitt folks skuld är större än den som Sodom bestraffades för, då förödelsen kom över staden på ett ögonblick, utan att någon rörde sin hand. [7] Hennes furstar var renare än snö, vitare än mjölk, deras kroppar var rödare än korall, deras gestalt som safir. [8] Nu är deras väsen svartare än sot. Man känner inte igen dem på gatorna. Deras hud stramar kring benen, den har blivit torr som trä. [9] De som dödades av svärd fick ett bättre öde än dessa som dör av svält, tynar bort och plågas av hunger i brist på åkerns gröda. [10] Godhjärtade mödrar har med egna händer kokat sina barn till mat åt sig själva när mitt folk gick under. [11] HERREN har gett fullt utlopp åt sin förbittring, utgjutit sin brinnande vrede. Han har tänt en eld i Sion som har förtärt staden till grunden. [12] Inga kungar på jorden, ingen i hela världen, skulle ha trott att en fiende eller ovän kunde komma in genom Jerusalems portar. [13] För hennes profeters synder, på grund av hennes prästers skuld har det skett, för de utgöt de rättfärdigas blod därinne. [14] Blinda irrar de omkring på gatorna, så fläckade av blod att ingen vågar röra vid deras kläder. [15] ”Bort härifrån! Oren!” ropar man till dem. ”Bort härifrån! Bort härifrån! Rör dem inte!” De flyr och irrar omkring, och bland folken säger man: ”Här får de inte stanna.” [16] HERREN själv har skingrat dem, han vill inte mer ha med dem att göra. Man visar ingen respekt för prästerna, ingen nåd gentemot de äldste. [17] Våra ögon har svikit oss, när vi förgäves har spanat efter hjälp, sett från våra torn efter ett folk som ändå inte kunde rädda oss. [18] Man följer våra steg, så att vi inte kan gå ut på våra gator. Vårt slut är nära. Våra dagar är räknade. Vårt slut har kommit. [19] Våra förföljare är snabbare än örnar i skyn. Över bergen har de jagat oss och lurpassar på oss i öknen. [20] Vår livsande, HERRENS smorde, fångades i deras snaror, han, i vars skugga vi hade tänkt att vi skulle få leva bland folken. [21] Gläd dig bara och jubla, du dotter Edom, som bor i landet Us. Också till dig ska bägaren räckas. Du ska bli drucken och naken. [22] Ditt straff är avtjänat, dotter Sion, din förvisning ska ta slut. Men din missgärning ska han straffa, dotter Edom, han ska avslöja dina synder.