[1] HERRE, kom ihåg allt som drabbat oss! Se vår förnedring! [2] Vår egendom har beslagtagits av främlingar, våra hus ägs nu av utlänningar. [3] Vi har blivit faderlösa barn, våra mödrar är som änkor. [4] Vi måste betala för vattnet vi dricker, och vår ved får vi köpa. [5] Våra förföljare är alldeles inpå oss, vi är uttröttade men får ingen vila. [6] Vi har gett oss under Egypten och Assyrien för att få bröd att mätta oss med. [7] Våra förfäder syndade och finns inte mer, vi får bära deras skuld. [8] Slavar härskar över oss, och det finns ingen som befriar oss ur deras hand. [9] Med risk för livet hämtar vi vårt bröd, för svärdet härjar i öknen. [10] Vår hud glöder som en ugn, vi är febriga av hunger. [11] De har kränkt kvinnorna i Sion och flickorna i städerna i Juda. [12] Furstarna har de hängt, och de äldste visas ingen respekt. [13] Unga män sliter vid kvarnstenarna, pojkar dignar under bördor av ved. [14] De gamla samlas inte längre i stadsporten, och de ungas musik har upphört. [15] Glädjen är borta ur våra hjärtan, vår dans har vänts till sorg. [16] Kronan har fallit från vårt huvud. Ve oss som syndade så! [17] Därför är vårt hjärta så tungt, därför har våra ögon blivit skumma. [18] Sions berg ligger öde, schakaler strövar omkring där. [19] Men du, HERRE, regerar för evigt, din tron består från generation till generation. [20] Varför har du glömt oss för alltid, övergett oss för resten av livet? [21] För oss åter till dig, HERRE, så att vi får återvända! Låt allting bli återställt som det var förut, [22] om du inte helt har förkastat oss och är så vred på oss.
